Förvirring, minnesluckor och dålig syresättning
De senaste 2 veckorna har jag känt att min andning och ork har försämrats. Jag har en egen mätare hemma och när jag varit promenerat runt så har jag tagit min syresättning. Den brukar då ligga på 92% för att sedan så sakteliga stiga upp mot 97%. Att har
92% är jobbigt. Då är det mycket flås. Jag har ju en inhalator men den gör varken till eller från. Sköterskorna på ASIH har sagt till mig mig att ta lugnande Oxascand för att inte kunna andas är en stor källa till ångest. Jag glömmer ofta det men nu har
jag fått tabletten i min dosett. Tack för det.
Det är nu den stora förvirringen kommer. I torsdags fick jag en rejäl dipp. Jag fick helt enkelt inte luft. Jag satte mig ner i min (virk)fåtölj. Klas hämtade min syremätare och då låg saturationen på 88%! Paniken blev inte mindre för det. Jag satte
mig framför fläkten och öste på. Panik och ångest. Jag ringde ASIH. Sköterska var precis på väg. Det var Robert som kom. Mannen med anor från mina trakter. Just där och då var fokuset på andningen. Jag fick frågan om jag tagit oxanscand vilket jag
så klart inte gjort. Totalt glömt det. Det tog, för mig en evighet at kommun ner i både andning och puls. Till slut så blev det bättre. Jag blev rådd av läkaren på ASIH att åka in till sjukhuset Men envis som en åsna så blev det så att
jag blev kvar hemma. Jag mådde ju bättre. Kvällen löpte på och mina natt rutiner. Eftersom jag blivit insatt på intravenös antibiotika så tog jag på mig nattlinne eftersom nattpersonalen skulle komma och jag inte ville ligga halvnaken i sängen.
Å här kommer minnesluckorna som är mycket obehagliga.
Klas berättar att han kom in i sovrummet typ vid 02. Det minnet jag har är att jag hade en väldigt jobbig hosta och tänkte att jag skulle väcka hela huset. Klas säger att jag rosslade och var okontaktbar. När han tog tempen på mig, som var skållhet, hade
jag över 40 graders feber. Samtal till ASIH som direkt ringde efter ambulans. Ambulansen kom snabbt. Det jag kommer ihåg är att jag åker fram och tillbaka och livrädd för att ramla. Klas berättade för mig sen att personalen bar ner mig för trapporna
eftersom båren inte fick plats i trappan. Blåljus på till Huddinge sjukhus. Jag hamnar på MIVA; medicinsk akutvårdsavdelning. Har en kort minnesbild över att det står en mörkhårig man på min högra sida. Vet inte vad han gör. Visar sig senare att han
jag fått 2 nya infarter. En på handen och en på foten. Jag vaknar till emellanåt men inget blir klart och tydligt för mig. Till slut får jag veta att jag är på Huddinge. Jag blir uppkopplade med en massa slangar och EKG tas. Ingen hjärtinfarkt.
Jag behöver hjälp med allt eftersom jag är uppkopplade med en massa slangar. I en diffus dimma blir jag kvar på MIVA tills jag får en plats på Hematologen, min "hem"avdelning. Jag har återigen fått antibiotika, påfyllning av både blod
och trombocyter mm. Jag är beroende av syrgas. Har för närvarande 4 l. Så snart jag blivit av med infektionen och syrgas så får jag åka hem. Tack gode Gud för sjukvården men det är fan så tråkigt att ligga på sjukhus
