Sjukhus
Jag är inlagd på Huddinge igen. På söndag har jag varit här i 2 veckor. Har mått riktigt pissigt. Syrgasen har varit på 3 liter vilken dom sänkt idag till 2 liter. Under min vistelse här har jag fallit. Baklänges. Tappade helt enkelt balansen trots rollator.
På min höger arm har jag sedan min bröstcancer lymfödem i vilken jag föll på. Larmklockan hade jag inte räckhåll till utan jag skrek HJÄLP i högan sky och hjälp kom.
Jag har gjort både bröstkorgs röntgen och röntgen av lungorna.
Röntgen vill ha en infart där dom kan spruta in kontrastvätska. Jag är extremt svårstucken och brukar få åka ner till stickhjälpen där dom i de flesta fall brukar fixa det på ett stick. Men inte igår. Dom har tillgång till ultraljud där dom kan syna mina
kärl. Dom var 2 sköterskor och jag tappade räkningen på hur många gånger dom stack mig. Med andra ord så misslyckades dom. Dessutom kom dom åt nerver vid ett flertal gånger och det gjorde j_ävligt ont! Det slutade med att dom avbröt försöket. Resultatet
blev att nu är jag full med blåmärken på båda armarna. Sen har jag ont i min högra arm. Som tur är så har jag kompressions strumpa hemifrån som åker på innan jag kliver upp på morgonen. Så även på underbenen.
Idag har måendet varit lite bättre men inte bra. Klas och min syster Monica är här i princip varje dag.
Ibland följer barnen med. Jag lider med dom och jag vet att dom tycker det när jobbigt att jag är så sjuk.
Jag får bra vård här så det ska jag inte klaga på även om all personal inte faller mig till föga. Just nu längtar jag bara hem hem hem. Dagarna ser likadana ut.
Promenaderna vi gör utomhus är guld värt. Det är skönt att få luft i lungorna. Syrgasen får hänga med då.
Svaren på lungröntgen var läkarna nöjda med men det går otroligt segt. Men jag är maktlös. I vårdens händer.
Vi hörs en annan dag…..
