Hemma igen
Igår var det så dags att åka hem efter 2 1/2 veckas sjukhusvistelse. Så klart är det skönt att komma hem. Jag har ju längtat. Familjen tyckte det var skönt att ha mig hemma. Jag fick med mig 2 gånghjälpmedel. Dels en rollator och ett betastöd. Sen oxå
en duschstol ifall jag skulle behöva det. Jag kan säga att det var ett visst mått av oro. Skulle jag orka förflytta mig, hur går det med trapporna.
Jag började ändå med att gå utan hjälpmedel. Försiktigt och stapplande. Det funkar bara jag är varsam. Men att använda trapporna till övervåningen - där är jag rädd. Jag känner att mina benmuskler är väldigt svaga. Klas får ledsaga mig både upp och ner.
Ändå är jag livrädd att jag ska falla.
Imorgon kommer sjukgymnast och vi ska väl gå igenom övningar igen och för uppföljning.
Idag har inte varit någon bra dag. Jag har varit tungandad och haft en saturation på 93 i vila. Därför har jag tagit det lugnt idag. Jag tror att jag förtog mig igår. Gjorde för mycket helt enkelt även om det för gemene man inte är nåt att tala om.
ASIH ringde och mitt infektionsvärde har stigit. Det låg väldigt lågt igår när jag åkte från sjukhuset. Ska även få antibiotika intravenöst och man plockar bort annan medicin. Jag kan ju säga att jag är jävligt trött på att inte må i alla fall hyfsat.
Om man får tycka synd om sig själv så gör jag det faktiskt. Det här är ovärdigt för en människa att leva så här. Så det så.
