Veckan som gått
I tisdags förra veckan skulle vi åka till landet, Gummarö, Norrtälje. Men jag mådde så pissigt så det blev inget av det. Jag var tungandad och kände mig hur svag som helst. Det blev att vi åkte på onsdag istället men jag kan säga att måendet inte var så mycket bättre då heller. Men temperaturen var enligt mitt tycke och smak; svalt men ändå lite sol. Den här gången orkade jag inte gå ner till stranden men Klas och barnen gick ner och var borta ett tag. Det gjorde mig inget. Jag satt ute på altanen och läste, gick på toan emellanåt, gick till köket och hämtade något att dricka mm. Bara simpla små steg in och ut ur stugan. Jag visste ju att om det blev för varmt utomhus så finns ju alltid a/c i stugan.
Vid 19 tiden ville jag åka hem och det gjorde vi. Vi var hemma strax efter 20.30 och dags för mina kvällsmediciner. Jag och älsklingen har börjat kolla på en serie som vi gillar som heter Hotel Portofino. En sådan där mys-serie. Vi försöker kolla ett avsnitt varje kväll men ibland blir jag så trött så jag behöver gå och lägga mig.
Torsdagen kom som är mitt veckobesök från ASIH. Jag har ju säkert berättat detta förut men som det guldfiskminne jag har så får ni säkert läsa detta igen. Torsdagar läggs min CVK om och det tas blodprover. Ja, då visade det sig att jag låg lågt i trombocyter (5; gränsvärde 10) och blod (74; gränsvärde 80). Det här kan ju vara orsaken till mitt mående dagarna innan. Så efter påfyllning så kände jag att jag blev "piggare". Jag orkade till och med göra smeten till de köttbullar vi bestämt att vi skulle äta till middag: Jag vågade mig på att till och med göra köttbullarna som Klas sedan fick ta över. Orken håller ju inte i sig hur länge som helst så det gäller att spara på resurserna vilket jag faktiskt är ganska dålig på. Jag erkänner. Jag har sjuksköterskan Susannes (som jag gillar väldigt mycket) mantra i huvudet att göra precis det. Spara på resurserna.
Fredag 9 augusti - söndag 11 augusti. Dags för släkt kräftskiva i Abbetorp. Jag hade förstått från början att jag inte hade möjlighet att vara med. Det gällde bara att försöka se till att familjen ändå kunde åka. Jag frågade min syster om hon hade möjlighet att vara med mig under helgen med allt vad det innebär med matlagning, diskning, plocka fram och plocka undan mm. Hon är ledig på fredagar och det skulle ju innebära att hon kunde komma redan på fredag så familjen kunde åka iväg mot Småland redan på förmiddagen. Några timmar kan ju ju vara själv. Så blev det!
Det har varit en stor trygghet för mig att ha henne här under helgen. Hon har varit som min uppassare! Vi har haft det mysigt och hon har verkligen anpassat sig till mig. Vi har kommit varandra så nära under min sjukdomstid och det känns väldigt fint. Vi tittade på OS lite grann och sen har vi tittat på serier. Hon har lagat maten och jag har försökt att hjälpa till med lite småsaker med pauser däremellan.
Under eftermiddagen och kvällen fick jag "klassiska" bilder från Abbetorp med bilder på det digna smörgåsbordet av maträtter som släkten lagat. Alla tjusiga och påhittiga kräfthattar. I år var det visst något musik-quiz också. Fantasi finns det gott om bland alla deltagare. Jag hade skrivit ett litet "brev" där jag berättade om vad jag råkat ut för och orsaken till att jag inte kunde vara med på denna härliga kräftskiva som jag varit med på sedan 1999 tror jag.Året efter att jag träffade Klas. Nu är kräftskivan över. Finns jag med nästa år?
Idag har jag och Klas varit på en liten biltur till Nacka Strand. Vi promenerade lite grann (med pauser). Sen satte vi oss vid vattnet och tog varsin glass och tittade ut över vattnet och ut över Djurgården. Det var jättemysigt så det gör jag gärna om. Kanske med en liten lunch. Jag vill helst inte visa mig bland folk på en restaurang med mitt kortisonsvullna ansikte. Jag ser verkligen sjuk ut. Men där kan man beställa mat och sen gå iväg med den och sätta sig precis som vi gjorde idag. Vid vattnet.
I förmiddags kom ASIH och tog blodprover. För en liten stund sedan ringde dom och jag hade låga blod och trombocyt värden så det blir påfyllning igen. Det brukar påverka måendet lite grann.
Det är skönt när familjen är hemma igen.
