Slutet är nära
Nu har vi behövt fundera väldigt mycket på hur vi vill ha det framöver. Att exempelvis jobba med att ändra beteende inför orosmoment och bestämma vad som är möjligt. Det som också är viktigt är att hitta rätt återhämtningsbeteende i vardagen.Allt det vi lärt oss ska vi inte jobba med samtidigt. Att hitta en balans någonstans där emellan. Vad behöver jag? Vad behöver andra? Vad är viktigt att vidmakthålla? Vad finns det för risker eller bakslag med våra nya beteenden och nya strategier?
Ja, det kan ju vara det att vi helt enkelt tappar vår återhämtning och glömmer att ta pauser, glömmer att tänka på återhämtning. Vad händer när jag trappar upp min arbetstid? Vad är farhågorna då? Men samtidigt känna att jag kan utmana mig själv och att exponera mig för det som gör mig stressad och att reflektera efteråt. Jag behöver släppa på mina höga krav på mig själv. Jag duger som jag är och gör ändå ett bra jobb. Sluta ha en inställning av att alltid vara "till lags" för andra.
I fredags hade jag arbetsgivarmöte på PBM. Min chef Charlotte var med och jag måste säga att vi har ett bra samarbete. Jag hoppas att detta samarbete kommer att fungera hela vägen ut till min HELA återgång i arbete. Att vidmakthålla den utarbetade planen som vi har och inte utmana mig själv för mycket.
Idag, onsdag 29/3 2023, hade vi vår sista psykolog grupp och det handlade just om vad vi ska göra för att fortsätta det vi påbörjat och inte falla ifrån. Jag har bestämt mig för att koncentrera mig på att fortsätta ta mina pauser på jobbet, stanna upp och förflytta mig långsamt samt att säga nej.Så sakteliga ska jag försöka återinföra den medicinska yogan i mitt liv som jag vet att jag mår så bra av. Jag behöver också vara medveten om när den där signalen på stress gör sig påmind - att tänka efter: vad håller jag på med? Att ta mig en tankeställare.
Jag behöver prova mig fram för att se vad som fungerar för mig. Malin sa också att om vi blir lite vilsna så kan vi alltid gå tillbaka till arbetsboken och sen har ju jag min blogg och mina anteckningar också.
En av deltagarna hade bakat en kaka och även chokladbollar som vi smaskade på vid sista fikat. Vi var 4 stycken som sedan gick till Globen och åt lunch och pratade. Tänkte tillbaka hur det var i början när vi startade upp på PBM. Hur vi alla var tysta och funderade på vad detta var för något. Det hela har fungerat bra och jag är väldigt nöjd med den arbetsrehabilitering som jag har fått. Nu gäller det att hålla sig fast vid detta. Nu behöver detta fungera! Jag säger bara LYCKA TILL till alla fantastiska kvinnor!
