Enskilt besök med rehab koordinatorn
I fredags hade jag ett väldigt bra möte med Therese. Jag fick återigen beskriva hur jag hamnat i sitsen med sjukskrivning. Jag trodde det skulle kännas lättare att prata om detta nu eftersom det gått ett tag. Men gamla känslor kom återigen upp. Att jag haft 4 ansvars områden och där det till slut blev för mycket. Hon tyckte att det var mycket jag skulle hålla reda på och dessutom vara relativt ny på arbetsplatsen. Men med mitt tänkande och att jag har svårt att säga nej så har jag nu hamnat i sjukskrivning.
Vi pratade också om vad vi ska gå igenom under arbetsgivarmötet nästa vecka. Att jag snart ska börja på 25% och vad är det då jag ska syssla med? 2 timmar/dag.
Jag har inte direkt funderat på det men det jag skulle kunna tänka mig passa är att jag skulle kunna ta ett ankomst samtal med en ny patient på avdelningen. Om jag inte skulle hinna skriva journal samma dag så kan jag göra det nästkommande dag. I övrigt ska jag ju inte vara med på några möten; typ APT eller teamkonferens på avdelningen. Det kommer det inte finnas tid till på de timmar jag är där.
De dagar jag har tid på PBM ska jag då använda mig av den sk förebyggande sjukskrivningen som jag berättat tidigare. Mina tider på jobbet kommer att vara mellan 8-10. Varje vecka ska ett uppföljande möte göras. Jag fick med mig ett dokument med frågor som man kan gå igenom då. Det tar jag med mig till chefen. Jag hoppas verkligen att min chef kommer att ta till sig allt detta. Jag känner mig lite nervös inför detta. Therese kommer nog att förklara en del för Charlotte (min chef) och det är mer formalia. Men sådant som jag inte kommer ihåg. Mötet varade i ca 1 timme.
Efter denna timme hade vi ett grupptillfälle med fysioterapeuten Oskar. Då var vi allihop. Han pratade mycket om återhämtning och att göra saker i lugnt tempo. Jag märker att det är svårt för en del att komma till ro. Bland annat en tjej som har varit sjukskriven i nästan 1 år pga utmattning. Hon hade väldigt svårt att ta ett djupt andetag. Jag ville inte berätta att jag är instruktör i medicinsk yoga. Det känns ju helt absurt att jag ens har kunnat gå in i väggen med en sådan utbildning i bagaget. Vi fick träna på guidad avslappning och även på djupa andetag. Jag har ju egentligen inga svårigheter med varken det ena eller det andra. Men i början när jag var sjukskriven och tänkte att jag skulle utföra ett pass MediYoga så kunde jag inte slappna av. Det bara kröp i kroppen och jag hade tankarna på helt andra ställen än här och nu. Det känns som att jag inte riktigt vågar att prova igen.
Men någon dag när jag känner mig modig ska jag nog prova på det igen...
Imorgon måndag, ska jag träffa min chef på jobbet kl 10. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att jag inte känner några ångestpåslag när jag kommer dit. Så som jag gjorde i november. Men jag tror att jag kommer att känna mig lite nervös. Kanske rädd för att träffa en kollega.
I övrigt har denna helg varit väldigt lugn. Jag har mest suttit inne, fixat lite. Idag har jag och Klas varit på långpromenad runt Trehörningen. Det var riktigt skönt väder. Kanske någon plusgrad eller kring nollan. Svårt att säga. Lite trött på slutet men det var riktigt skönt efteråt. Då blev det kaffe och en hemmagjord semla.
Å äntligen är den långa månaden januari snart slut....Ljuset är på väg...