Jag är människa
Den 19 oktober sa jag upp mig från mitt jobb. Nu har det gått ett tag och min chef beter sig som vanligt. Är nästan lite väl vänlig och inställsam.
I morse vid rapporten meddelade hennes assistent Jojo att det kommer en arbetsterapeut på intervju. En kille. Det betyder att min chef kommer att bli alldeles överförtjust eftersom hon älskar att ha killar i sitt team. Jag gick in på Arbetsförmedlingen för att se annonsen. Ganska mesig annons. Står inget om vad dom erbjuder. Å andra sidan finns det ju inget att erbjuda heller:
"Kom och jobba hos oss. Här har vi ingen flex tid men du måste ändå stämpla in och ut. Du måste rapportera vem av våra patienter du ska besöka idag. Och när du är provanställd får du inte uttrycka dina åsikter. Om du vill ta friskvård så måste du träna på jobbet. Annars får du inte ta friskvård. Bli inte förvånad om du blir kallad för nåt gulligt som typ pöjken eller gossen eller grabben eller något annat eftersom vi inte har förmåga att kalla dig vid ditt namn" Ja, typ den stilen kunde annonsen sett ut. Men det är så klart att den inte gjorde det. Däremot stod det otroligt lite om vad du som arbetsterapeut har för uppgifter. Hjälpmedel - ja. Men sen då?! Men det är nog för att ledningen inte har en aaaaaning om vad en arbetsterapeut har för kunskaper och befogenheter. Vi förskriver hjälpmedel. Det är det vi är till för.
För att vara ärlig så kände jag mig som en liten skit i morse. Vad har jag varit värd dessa nästan 3 ½ åren jag jobbat på ASIH Tyresö/Söderort? Inte ett skit. Under den här tiden har jag inte fått en enda positiv kommentar av min chef. Inga glada tillrop eller klapp på axeln "Det här gjorde du bra". Och när jag sitter inne på kontoret - "vad är det jag gör egentligen??!!" Sitter och petar näsan eller googlar på nätet? Jag tar mitt arbete på fullaste allvar och gör alltid mitt bästa och lite till. Jag brukar tänka att jag jobbar i det tysta eftersom jag inte högljutt skriker och skryter om mina insatser.
För min chef betyder jag inget. Precis som alla andra som slutat. Men nu är dom rädda. Så rädda att dom tar in fysioterapeuten på samtal för att dom är rädda att det snart kommer en till uppsägning.
Varför ska jag bry mig?
Jag blev också varm i hjärtat idag. Jag fick ett meddelande från min föregångare Seija där konversationen gick så här:
"Har du fått nytt jobb eftersom de annonserar för en ledig AT tjänst"
"Ja det har jag"
"Grattis, vart?"
"På Capio Nacka Sjukhus. En helt ny tjänst på den palliativa avdelningen på 80%. Står inte ut längre med Marias sätt att hantera all personal inkl mig själv"
"Jag förstår dig, hon har ingen känsla att vara chef. Kul att du ändå väljer den palliativa vården. Du är som gjord för den verksamheten, förstående, ödmjuk och kunnig! Du gör skillnad!"
Gissa om jag blev glad! Tack Seija.
Hur ska jag signalera till arbetsterapeuten att han inte ska tacka ja till en tjänst i helvetet?
