Gynekolog
Inför min operation som jag gjorde i september (diep lambå)fick jag i våras genomgår en undersökning som skulle visa att allt var ok inför operationen. Dvs ingen cancer. Allt var ok MEN de hittade förmodat myom i livmodern och ganska så stort. Jag tror jag skrivit om detta tidigare. Jag var då hos min ordinarie gynekolog som skickade en remiss till SöS för vidare undersökning typ en second opinion. Denna gjorde jag för typ 3 månader sedan. Gynekologen såg då att jag hade en hel del små sammanväxtningar av myom men inget som man opererar efersom de är ofarliga. Jag har heller inga symtom från dem: ingen smärta och inga blödningar.
Idag var jag på återbesök på SöS och träffade en annan gynekolog: Tekla. Det här skulle vara en uppföljning från föregående besök. Myomen är i samma storlek och det var typ status quo. MEN (så klart) upptäckte hon att jag har förtjockad slemhinna. Jag har aldrig haft problem med underlivet förut och allt har alltid sett bra ut. Jaha. Då kom det där spöket fram igen. Helvete. Jag tog upp en annan sak med gynekologen också. Jag undrade nämligen om hon kunde förskriva en vaginalstav vilket har den effekten att töja på "väggen" eftersom det gör extremt ont vid intima situationer vilket har gjort att jag helst undviker att utsätta mig för det och sexlivet blir lidande. Jag berättade detta och känslig som jag är just nu så kom tårarna (är så less på det). Dr Tekla sa då att hon kunde ta ett prov från slemhinnan men att jag får vänta till efter nästa patient. Jag sa ja. Jag fick en bedövningssalva, gick in på toaletten och gjorde vad jag blivit tillsagd att göra. Gick sedan ut till väntrummet och väntade. Så blev det min tur. För att slippa obehagskänslor (vilket jag fick ändå) blundade jag och tog långa djupa andetag för att jag vet att det brukar fungera. Herregud vilka stora instrument som ska in i min dosa. Blunda kvinna! Det gjorde ont och kändes som den värsta tänkbara premenstruella smärtan du kan tänka dig. Slutligen var hon färdig. Berättade att jag nu ev kunde blöda efter detta ingrepp. Om jag börjar blöda därefter (vardag)- skulle jag kontakta gyn på SöS, om jag blöder till helgen - akuten!
För 1 år sedan ca slutade jag med min antihormonella behandling med Tamoxifen. Självvalt. För några veckor sedan ringde en onkolog som jag inte pratat med tidigare och undrade om jag fortfarande tog tabletterna. Jag berättade som det var och att jag mår bättre utan dem. Nämnde också att jag tror jag hamnat i klimakteriet då mina vallningar är nästintill borta. Han frågade om jag ville börja med andra tabletter men jag avböjde. Tack men nej tack. Dessutom så ger medicinen mest effekt de första åren. Biverkningarna från Tamoxifen är ganska många. Men det betyder ju inte att man drabbas av alla. Vallingar är en av dom vilket jag kan skriva under på. Depression, stelhet i kropp för att nämna några. En annan biverkning är förtjockade slemhinnor vilket kan leda till livmoderhalscancer. Eftersom jag under dessa 5 år som jag ätit tabletterna och inte haft några problem så vaknar det där (JÄVLA) cancerspöket i mig. Jag blir orolig. Jag är inte den där coola lugna människan som tar allt med en klackspark "ähhhh.....det ordnar sig"-typen. Funderar nu ... "inte det också". Då kan jag säga att jag bryter ihop på en gång. Jag hoppas att jag får en snabbt svar på detta och att jag därefter kan känna mig lite lugnare. Men absolut ha täta uppföljningar.
Vaginalstaven kommer jag nog att få köpa själv men en remiss är skickad till barnmorska för diskussion. Jag får väl köpa en själv annars och anse mig vara värd det den kostar.
Må väl.
