Inget är sig likt
24 juli 2020
Min sorg är ofattbar och jag har svårt att ta in att min pappa inte längre finns. Han som alltid skulle finnas där. Min älskade fina pappa. Jag och pappa fick Corona. Jag klarade mig. Men inte pappa. Om vården vid livets slutskede kan jag skriva mycket om men jag orkar inte tänka på det just nu. Allting hade kunna bli så annorlunda. Men jag är tacksam över att min pappa väntade på mig innan de sista andetagen drogs i detta jordeliv. Pappa blev 85 år. Han har levt ett långt och gott liv. Men det gör inte sorgen mindre för det. Jag vet inte hur jag ska kunna bli hel igen. Det känns som att jag befinner mig i en bubbla. Den här bubblan är svår att sticka hål på. Allt jag nu gör är utan min pappa.
För att inte tala om begravningen den 7 augusti. Hur ska jag kunna genomleva denna dag? I kyrkan, på kyrkogården....mitt hjärta brister och det kommer att bli tungt.
Jag är ledsen men jag orkar faktiskt inte skriva mer....
Gabriella
