Livet
Jag är trött. Jag tycker det varit ett mödosamt år så här långt. Dels att det inte riktigt fungerat på jobbet och dels att jag varit väldigt trött. Det kanske går hand i hand i och för sig. Efter det andra mötet med psykologen på Företagshälsovården hade vi ett möte till och då var min chef med. Psykologen var tydlig med att förklara från grunden hur en hjärna fungerar och mina ord kom ut ur hans mun och beskrev min situation på det sättet att det blev tydligt och klart. Jag hade inte gjort det bättre själv. eller rättare sagt, jag har redan förklarat på mitt sätt men det har inte blivit mottaget på det sätt som jag önskat. Jag tror på att det nu är mottaget på det sätt som jag önskar. Jag/vi gick därifrån med ett samförstånd. Jag tackade psykologen för att han hjälpt mig en stor bit på vägen. Tänk vad det kan hjälpa med 2 samtal med en person som är så proffesionell och lyssnar på mina tankar och funderingar. Det är lönt att gå och prata med någon när man inte mår bra och har svårt att lösa saker och ting på egen hand.
Nu är det luft i mitt schema på jobbet. Jag hoppas innerligt att det här kommer att fungera väl. Att det bara flyter på och jag känner att det är detta jag behöver. Då jag inte fick tjänsten som jag sökte i januari så orkar jag i nuläget inte söka nytt jobb. Det tog mycket ork och energi från mig och det gör mig utmattad. Tänk att det kan vara så? Jag har beskrivit det tidigare och jag säger det igen: fatigue.
I februari fick jag influensan dessutom. 2 veckors total utslagning och jag fick ju förstås lägga ner min löpträning. Gick tillbaka till jobbet efter 2 veckor. Tog det lugnt eftersom jag kände att det inte var riktigt läge att börja springa ännu. Började lite smått och nu kan jag tycka att jag ska vara igång igen. Men det är sååååå trögt. Jag kollade med tjejerna i Bröstcancer-gruppen på Fejjan och det är många som har samma erfarenhet. Att det är trägt, kroppen följer inte riktigt träningen, det är bitvis som att springa i sirap. Tänk dig själv att du går in för något - du tränar och tränar och övar och övar för att bli bättre men det händer absolut ingenting. Skulle du lessna då eller fortsätta kämpa på? Ja, det är ju lätt att ge upp och tänka andra tankar än att man ska bli bättre ju mer man tränar och övar. Jag ska ju springa halvmaran om knappt 2 månader så nu får jag väl lägga in en högre växel och se om det fungerar.
Jag bokade tid på Vårdcentralen för att kontrollera min skäldkörtel. Du vet,min trötthet. Jag tänkte att jag ju snart är i den åldern då den behöbs kollas upp. Lämnade en hel massa blodprover och fick tid hos min fina husläkare Caroline. Det visade sig att alla mina värden var perfekta. Det var ju glädjande. Hon ställde en massa andra frågor också, bl a det här med mitt minne. Jag försklarade för henne att det inte är någon större skillnad från tidigare. Om det nu går framåt så märker inte jag det speciellt mycket, men jag hoppas verkligen att det kommer att bli bättre.
Vår resa är nu bokad. Några detaljer är kvar ännu. Det som ännu inte är bokbart i systemet. Resan är från 9/12-6/1. Nästan 1 månad. Det kommer att bli en resa för livet. Det ska bli så kul. LAX, Nya Zeeland, Aitutaki (Cook Island).
Just nu i denna skrivande stund är jag, Simon (katten) och Ellen hos pappa i Skaulo. Resten av familjen kommer imorrn. Min pappa har neuropati i fötterna och nu märks det väldigt tydligt att har mycket smärta. Han går väldigt stappligt och jag är rädd för att han ska ramla för varje steg han tar. Minnet är också dåligt. Men som tur är har farsgubben sin humor kvar. Det är roligt! Annars är det jag som är hemtjänsten nu....
Ha en Glad Påsk!
