Stronger than cancer
Jag vet inte om jag skrivit om detta men jag har anmält till Göteborgsvarvet i maj. Det betyder halvmara, dvs 2,1 mil. Vi har bokat hotellrum och åker ner till Göteborg redan på torsdagen den 17 maj och på lördag den 19 maj kommer jag att springa min andra halvmara ever! Sist jag sprang den var nästan 10 år sedan, dvs 2009. Stockholm Halvmaraton i september. Det loppet kommer jag ihåg med glädje och det var så kul! Jag var bra tränad och gjorde mitt lopp på 2.03.05. Jag kom där underfund med att jag trivs bättre med att springa längre lopp än ex tjejmilen. Jämfört med antal löpare var det också stor skillnad. Tjejmilen med nästan 40.000 tjejer som springer mot halvmaran där det säkert var mindre än hälften. Jag tror ju inte att det är så längre då löpning är vad var och varannan håller på med idag. Då väljer jag att springa Europas största halvmara: Göteborgsvarvet. Jag hoppas på en tid som för 9 år sedan. Ca 60.000 löpare från all världens nationer. Men oavsett vad jag får för tid så kommer jag att njuta av loppet och av alla människor som hejar och peppar en, all musik och att jag vet att min familj befinner sig där nånstans för att heja på mig. Sen har vi också stämt träff med våra Uddevalla kompisar. Så det ska bli ett kärt återseende!
Jag har blivit så inne i min löpning att jag köpt en massa nya träningsprylar. En klocka att logga min träning med, nya skor som jag kan springa på halt underlag med: Icebugs. Nya träningstights, flera stycken, nya träningshandskar, nya träningstoppar, nya träningsbehåer vilket verkligen var nödvändigt. Dessutom har jag beställt en ny mössa. Den passar i nuvarande väder eller Stockholmsväder :-) Det är svart Craft mössa med texten "Stronger than cancer". Jag känner mig riktigt stolt när jag drar på mig mössan och sticker ut på min löprunda. Å det är precis så jag känner! Jag orkar springa trots allt som jag varit med om. Jag väntar bara på cykel säsongen så jag får sticka iväg på ett pass med cykeln också!
I övrigt så har det snart gått 1½ år sedan jag tog bort mitt implantat. Det var så länge jag blev ombedd att vänta tills det är dags att göra en diep lambå. Dvs göra sig redo för en ny tutte! I maj har det gått 1 ½ år. Men det passar illa i all planering jag har framför mig. I maj ska jag springa loppet i Göteborg, sen kommer sommaren. Till vintern har vi tänkt åka iväg på långresa så det passar inte heller. Men jag vill verkligen ha min tutte. Men "erbjudandet" står ju kvar så det får väl bli när jag har "tid". I övrigt vill jag att det här året ska bli bra och utan större invecklade livsformationer.
Skål! Det är fredag!
