Tankar
Jag har tittat på gamla nerladdade foton ända från 2004. Kommer till året 2014. Det året och kommande som jag helst vill radera ur mitt liv om de inte ständigt skulle göra sig påminda i mitt liv.
I veckan skickade jag ett mail till Bröstcancerföreningen Amazona. Jag är ju suppleant i styrelsen sedan något år tillbaka. Ett viktigt arbete! Jag har också varit med i gruppen som sköter om medlemsaktiviteter. Man kan ju tycka att det inte tar så mycket tid i anspråk och det gör det väl egentligen inte. Men jag har känt att jag egentligen velat engagera mig mer än vad jag gör. Jag var ex inte med vid sista styrelsemötet. Visserligen var Klas iväg på kvällen och jag tog det som en ursäkt att inte behöva gå. Jag har känt att jag inte orkat vara aktiv i styrelsen i den mån som jag vill och därför skickade jag ett mail i veckan där jag meddelade att jag lämnar min plats. Efter noggrant övervägande. Jag mäktar inte med det just nu. Med mycket på jobbet och en familj som tar mycket tid. Jag orkar helt enkelt inte. Jag känner att det får vara så. Jag hoppas också att jag inte ställer till det för föreningen men det tror jag väl inte.
Jag var i fredags på ett möte på företagshälsovården hos min psykolog. Det var andra gången. Jag var väldigt nöjd den förra gången jag var där och nu var jag där igen som sagt. Han är mycket klok och sätter ord på min situation. Jag ska fortsätta med att lägga in mer luft i mitt schema och arbeta utefter det. Nästa möte blir tillsammans med min chef. Psykologen gick igenom det som han kommer att berätta för chefen och allt lät väldigt bra. Han förklarade så klockrent och så konkret så jag blev riktigt imponerad. Jag hoppas att detta faller till föga för min chef också så hon inte kommer att säga "jag förstår inte riktigt" som hon så många gånger sagt i olika sammanhang på jobbet. Det känns skönt att jag har stöd av psykologen. Jag har ju inte varit där på skoj. Så hoppas jag att allt ordnar sig till slut.
Annars så känner jag mig ganska trött. Klas tycker att jag sover otroligt mycket. Och fortfarande är trött. Jag vet inte riktigt varför det är så. Men det har nog med livet att göra. Mycket att tänka och fundera på. Träningsmässigt så har jag löpningen som en hjälp för att orka. Jag springer nu den 3:e veckans schema inför halvmaran i Göteborg. Hastigt och lustigt anmälde jag mig också till Midnattsloppet som går i augusti. När jag ändå håller på så funderar jag faktiskt på Halvmaran i Stockholm i september. Det är väl lika bra att köra på när jag nu är på G. Då har jag en orsak till att träna under sommaren också. Ibland blir jag lite latmask men har jag något att springa för så ska det nog ordna sig. Sen har jag cyklingen också som jag bara längtar till!!
MediYogan på jobbet går bra och jag är på väg att starta en ny grupp i februari. Trycket är fortsatt högt och det känns som att patienterna som vill prova på eller kan tänkas vara i behov av det aldrig sinar och tar slut. Jag har fått bra och fin feedback vilket stärker min självkänsla och känner att jag gör något gott. Många berättar att de får ont eller har svårt att slappna av. Så kan det ju vara. Det gäller bara att ge det tid och inte ge upp. Träning 1 g/vecka på kliniken då jag leder passet och därefter träna hemma i den mån man hinner/kan/orkar/vill för att det ska ge bästa effekt. Jag kan inte frälsa alla men jag kan frälsa några!
Kram.....
