10 oktober
Idag tog jag en ledig dag. Årets mest spända dag. Mammografi. Tänker att jag inte ska vara nervös men det hjälper inte så mycket. Åker ett fullsatt pendeltåg så jag måste stå. Bara jag inte får en vallning, vilket är precis det jag får. Det börjar i ansiktet - pannan, det rinner efter tinningarna. Kroppen känns blöt och fuktig. Försöker använda min sjal till att torka mig i ansiktet. Det hjälper inte mycket. Det bara smetas ut. När jag kliver av tåget så tycker jag att alla tittar på mig. Ser att jag är alldeles blank i ansiktet. Jag får nästan panik. Sen tar det en stund innan det vänder åt andra hållet, dvs nästan frossa.
Kl 09.10 ska jag infinna mig på Bröstcentrum på Fatburs Kvarngata på söder. Den här gången har jag sagt åt min kontaktsköterska, som för övrigt inte är den som jag haft förut, att jag önskar ultraljud på höger sida. Smärtan och tårarna har jag i färskt minne från förra året. Vilken smärta jag stod ut med. Fick sedan veta att man kan begära att få ultraljud på den sidan där man saknar bröst. Det gjorde jag.
Jag behövde inte vänta speciellt länge. Förra gången mötte jag blicken med en lika skrämd kvinna som jag själv. Hon satt emot mig. Lika skärrad och rädd i ansiktet som jag. Nu satt jag ensam. Hade precis löpt tidningen Reslust på Pressbyrån. Ett reportage om Nya Zeeland. Drömde mig bort och försökte inte tänka...
Jag blev inropad. En ung tjej. Hon berättar att jag inte kommer att få göra något ultraljud och jag vaknar. Vadå inte ultraljud?? Jag har ju sagt detta till min kontaktsköterska. Läkaren har förmodligen bedömt att det blir bättre bilder på det "vanliga" sättet, får jag till svar. Jag är inte nöjd och säger att jag inte vill klämma in de torra hudstyckena i apparaten och att hon ska försöka att dra och slita i mitt icke befintliga bröst. Vi kommer överens om att hon gör vänster först. Sen får jag bestämma att vi gör höger också. Hon är varlig och inte lika brutal som sköterskan från förra året. Då sprutade mina tårar och ångesten var påslagen. Jag bestämmer mig för att testa höger sida också. Det går faktiskt bra. Inga tårar. Men spänd som sjutton. Jag vill bara dra ner ett djupt andetag ner till fötterna och andas ut långsamt och försiktigt. Precis så som jag guidar mina patienter.
Jag kommer inte att få något svar idag. Doktorn tittar inte på bilderna idag. Jaha. Då får jag vänta vilket inte är speciellt roligt när det gäller mammografi. Vilken vånda. Inget att göra. Jag tar tåget tillbaka och bestämmer mig för att åka till Huddinge och till vårdcentralen. Doktorn på vårdcentralen i Stuvsta har skickat en remiss för lungröntgen pga. att jag har hostat i över 6 veckor. Det har börjat ge med sig men det är lika bra att få det överstökat. Drop-in. Bara att kliva in. Mina tankar går till den strålning jag gjorde pga. bröstcancern. 2015. Drygt 3 år sedan. Kan man få ärrvävnad av strålningen, känsligare lungor, känsligare slemhinnor? Det är inte första gången jag har rethosta/torrhosta. Det killar i bröstet och jag är besvärad av det när jag guidar mina patienter i avslappning. Inte heller här får jag något svar och det förväntar jag mig inte heller. Men så klart finns det en viss oro för det här också. Jag blir heller inte av med hostan och jag är trött på den nu. Sen vill jag veta om det är något man kan göra åt eller om det är nåt skit där....
Sen går jag hem i en rask fart. Försöker få till en slags powerwalk. Jag behöver gå ner i vikt efter som jag har lagt på mig nåt kilo då jag inte kunnat tränat under sommaren och den pågående hösten. Detta pga. mitt onda lår. Men detta börjar nu kännas mycket bättre. Jag käkar en snabb lunch och sen är det dags för nästa besök. Det till sjukgymnasten på Aleris Rehab Flemingsberg. Sofia ger mig stötvågsbehandling nr 4. Lägger på lite extra styrka vilket känns. Får en lite tyngre övning att förhålla mig till och får också till läxa att promenera i snabb takt. Typ mina powerwalk. Så nu är det bara att fortsätta i samma anda så ska väl det här ordna sig nån gång.
Sista besöket för dagen är Ellens besök på KS Solna, Kraniofaciala teamet. Närmare bestämt hos specialist tandläkaren för en koll. Jag och Ellen var där i juni och då har han tydligen sagt till mig att vi ska laga de hål som finns i tänderna. Det uppdraget har jag helt och hållet glömt bort. Just då skäms jag att jag liksom skyller på att jag "glömt". Det låter verkligen banalt. Men det är faktiskt sant. Det är inte det att jag bara struntat i det. JAG HAR GLÖMT DET! Ändå skäms jag. Att det alltid ska följa en mening "jag har fått dåligt minne efter cancerbehandling". Det orkar jag inte och det är ingen som bryr sig ändå. Kanske är det bara jag som bryr mig.
Ellen behöver nu laga fler hål och även få till en röntgen på Tandläkarhögskolan i Huddinge. Som tur är säger tandläkaren Mattias Lemberger att han kan ringa till Christoffer, som tandläkaren där heter, och prata med honom och fråga om han kan ta sig an Ellen. Det vore kanon! Han kanske vill garantera att det blir gjort? Laga hålen och röntga måste göras innan operationen som Ellen ska göra nästa år. Bentransplantation för att bygga upp en del i munnen.
Besöket tar inte lång tid. Vi tar det obligatoriska fikat efter besöket. Det ingår alltid när någon av barnen har besökt doktor, tandläkare el dyl. Själv tog jag en stor kopp kaffe med en blöt och tråkig hälsokaka. Ellen tog ett maffigt wienerbröd och en citronläsk. Sen åker vi hem.
Detta har jag ägnat mig åt under min lediga dag. Det är tur att inte alla mina lediga dagar ser ut som denna...
Nu är det bara att vänta på svaren på de undersökningar jag gjort idag. Vi håller alla tummarna att allt ser normalt ut.
