År 2015
Året går mot sitt slut. Det här året har varit ganska omvälvande. Med en del sorg men även med glädje. Jag har skrattat och gråtit. Varit ledsen och varit glad. Jag har satt värde på alla vänner jag träffat och umgåtts med, både nya och gamla. Jag har satt värde i min familj vilket innebär min egen familj och även min syster och min pappa, min systerdotter Louise, min kusin Cecilia och hennes familj, min moster Gunnel. Vänner som har funnits länge i mitt liv och även vänner som jag lärt känna efter vägen. Vänner som jag aldrig hade träffat utan den här cancerresan. Vad vore jag utan alla er?
Det finns många saker i livet som jag vill ska bestå men det finns också saker som jag egentligen vill radera ur mitt liv. En del säger att man kan se den här resan som en erfarenhet. Men jag tror inte att jag har hunnit så långt i min läkning ännu så jag kan kalla det för erfarenhet. Jag tror att den kommer efter hand och med tiden. Jag har fått kämpa med mig själv den här hösten. Efter att jag blev sjukskriven på 100% i oktober så började min kamp med Masesgården och Dalarna. Med Carolina Welin och min "krishanteringvecka" tillsammans med 2 kvinnor som nu har blivit mina vänner: Birgitta och Cordelia. Där blev jag varse om hur jag skulle göra för att komma vidare och för att ta mina steg i rätt riktning. Jag är också tacksam för att jag haft en kurator som lyssnat på mig och som stöttat mig och hjälpt mig med tips på hur jag ska gå tillväga med de svårigheter jag har tampats med. Det har varit segt men jag har verkligen tagit hand om mig själv i höst. Det har inte varit lätt heller. 2 små barn hemma som kräver mycket uppmärksamhet och är väldigt aktiva. Det har handlat om prioritering där jag försökt att tänka mycket på mig själv men också på min familj förstås. Sen har jag ju en man också som stått där som en stöttepelare och som jag lutat mig mot under hela resan. Utan min älskade Klas hade det här gått åt pipan tror jag. Det hade i alla fall varit mycket svårare. Jag började med medicinsk yoga i september och det har varit en underbar tid. Jag har gjort yoga hemma och jag har promenerat. Någon annan träning har det inte blivit på grund av en envis förkylning som satt sig i halsen. Men jag är ganska nöjd med yoga och promenaderna. Det andra får komma sen.
Ibland blir livet inte riktigt som vi tänkt oss. Är det kanske därför vi inte ska planera så mycket, bara rusa på, stressa. Utan att stanna upp. Mitt liv gjorde ett abrupt STOPP. Det blev liksom ett svart hål och en "onödig" paus i livet. Stop. Rewind. Erase. Fast forward. Tänk om vi kunde spola tillbaka och göra om. Ta bort det vi inte vill ha i vårt liv. Och sedan spola förbi. Tänk om det vore så enkelt.
Jag är glad att 2015 snart är slut så jag kan lägga det bakom mig. Jag hoppas innerligt att 2016 kommer att bli ett år med fokus på kärlek, hälsa, nyttig mat, glädje, skratt och friskhet.
Jag önskar er alla ett fint avslut på detta år och att ni alla ser med tillförsikt, glädje och tacksamhet fram emot ett nytt år 2016.
En stor kram till er alla från mig!
