En bra dag
Fullt upp idag. Kl 9 hade jag tid hos distriktsköterskan för omläggning av min PICCline. Det var första gången sen min behandling förra veckan. Alltså en dryg vecka sedan. Jag hade med mig mitt "kit" som jag fått på SöS, den gör ingen nytta hemma utan det var ju tanken att sköterskan skulle använda sig av den. Men det gjorde hon inte.
Det hade blivit lite kladdigt under omslaget. Dessutom hade det kommit lite fukt under plus att det var gammalt blod där. Inte så trevligt med andra ord. Christina, sköterskan, började att lossa på själva omslaget. Hon började ganska snart att ifrågasätta vad och hur dom egentligen hade gjort det hela på SöS. Hon tyckte det såg klumpigt ut och att dom också hade glömt en del av proceduren eller att dom hittat på något nytt sätt att lägga PICCline. Jag sa att hon får göra som hon brukar göra så blir det säkert bra. Det såg snyggt ut i alla fall och rent blev det. Det sista hon sa var att jag skulle fråga dom på SöS varför dom gjort som dom gjort. Det tog väl ungefär 15 minuter så var jag klar. Byte av nästa omslag om 1 vecka då.
Jag och pappa var på väg till pendeln för att åka till min syster då telefonen ringer. Ser att det är från Vårdcentralen. Det är Christina. Hon säger då att hon läst på det kitet jag hade med mig. Där stod klara och tydliga instruktioner hur den skulle rengöras och läggas om. Dom har ett nytt sätt att göra det på som hon inte sett förut. Men det gjorde inget för den här gången, det var ok som det var. Men jag tycker ändå att hon skulle läst på lite. Jag hade ju ändå med mig påsen med grejerna och hon borde ha tittat lite bättre på den istället för att hasta. Just nu stramar det mer i armen än det gjorde förut. Jag hoppas bara att det är ok så det inte blir något knas nu.
MRSA prov fick jag också lämna och det kändes lite jobbigt och irriterande.
På dagens göromål stod bh-butiken på Sveavägen inne i stan, Amoena. 5 våningar upp och en liten butik med 5 personal och en hel del kunder. Jag hade inte bokat tid, det behövde man inte göra om man inte behöver tid för att prova ut rätt protes. Men jag har ju redan mitt implantat så "tutten" är redan fix och färdig. Bygelfritt var det. Vilka fina underkläder! Dyra som skam men just idag var det 20% rabatt på ordinarie pris och dessutom sista dagen med det erbjudandet. Passa på, passa på! Provade ut rätt storlek för mig och sen var det lite svårt att välja. Men en fin vit med spets och en ljusbrun med tillhörande trosa som syrran betalade. Ett linne på REA och sen en sjal i lila! Dessutom sålde dom ett jättefint armband med en rosa pärla till förmån för bröstcancerforskningen så den slank ner i påsen den också. Jag fick mycket för pengarna. Nöjd och glad gick vi från butiken. Trevligare personal får man leta efter!
Lunchdags. Jag har kommit på att jag inte kan äta för stark mat. Inte friterat, panerat, hårt stekt. Min mage är känslig. Ändå äter jag Omeprazol för magen. Dessutom inga stora måltider. Bättre att äta smått och oftare. Känner av någon slags konstig hjärtklappning. Biverkning. Kaffe ratar jag numera. Det smakar inget. Det blir te för min del. Men jag längtar ändå efter en kopp starkt Zoégas-kaffe! Men kaffe luktar inte ens gott nu. Jag får vänta med att njuta av kaffe.
Sen slank det ner ett par kängor också. Som jag letat länge efter.
Tillbaka till Kransen. Pappa valde att inte följa med på stan. BH butik kanske inte var så kul för honom ändå....
Paus några timmar och hämta andan. 16.30 var det dags för perukmakaren i Fruängen. Jag har känt mig lite tveksam till om jag vill ha den eller inte. Kommer jag att använda den? Kommer den att ligga där bara? Inga-Lill tog emot oss direkt. Tyckte jag såg cool ut utan hår! På med peruken på huvet. Till en början kändes det konstigt. Men det gick snabbt över. Fin färg och fin form och frisyren....ja, helt ok. Inte som min egen men snarlik. Lite utklippning i luggen och vid sidan och sen var det klart. Det blev jättefint! Men det kändes som jag hade en hatt på huvet. Till en början kändes det som att den skulle glida uppåt när jag skrattade. Men Inga-Lill sydde dit några "stopp" så den satt mycket bättre efter det. Ja, inte så tokigt faktiskt! Jag tänkte att jag skulle ta av den innan vi gick men jag lät den sitta på. Betalade för lite schampo, balsam och spray som ska vara bra för peruken och en tight "mössa" som satt fint och det var rea på.
Allt gick väldigt snabbt. När vi kom ut kändes höstkylan. Det hade definitivt blivit varmare på huvet med hår. Skönt. Skickade en bild på mig själv till Klas. Vad fin du blev!!!
Vad ska jag göra med alla komplimanger? Tacka och ta emot. Nu sitter jag här utan mitt hår. Känns inget konstigt med det. Jag vet att jag vid tiden för operationen och då jag fick veta att jag skulle få cytostatika behandling med den följden att jag skulle tappa håret, var det värsta tänkbara scenariot. När jag gick till Radiumhemmet och såg dessa cancerpatienter. Tjejer. Utan hår. Dom bara gick där utan att bry sig det minsta. Med värsta självförtroendet. Jag tyckte dom var så modiga. Hur kan man göra så? Det skulle jag aldrig göra. Jag skulle aldrig våga.
Nu är jag där själv. Är jag också modig då?
